Artiklar

Hangflyg i Europa - Del 3

2005-12-27 08:28 av Jonas Blomdahl 

... fortsättning från del 2

Om man anser sig vara en någorlunda erfaren hangflygare och är på jakt efter en verklig utmaning ska man bege sig till VAL DI FASSA och staden Canazei som ligger några mil norr om Milano i Dolomiterna Italien. Har man aldrig sett betagande vyer innan så kan man inte undgå att hänföras här. De karakteristiska Dolomitbergen bildar en närmast overklig kuliss runt om hanget. Topparna är upp mot 3500 meter och stället kan också rekommenderas som skidort där undertecknad har åkt ett antal gånger. Kitzbuel, Zell am see och allt vad det heter kan slänga sig i väggen! ( Jag har varit där också!) Här finns 120 mil pist på ett liftkort!

 

Undertecknad med sin Omega i Val Di Fassa vid staden Canazei, Dolomiterna Italien.

Hanget är som sagt minst sagt hissnande och jag känner nästan en viss hatkärlek till att flyga där. Varje år arrangerar Graupner ” Euromeeting ” här under en vecka som brukar vara i augusti. Du har säkert sett bilder från Val Di Fassa i en Graupnerkatalog. Som alltid på ett inlandshang är vindarna nyckfulla , likaså termiken. Ibland halsbrytande lyft och lika obegripliga sjunk. Här gäller det att ha is i magen när man flyger. Att flyga hundratalet meter under hangkanten är inget ovanligt. Framför sig har man en dal som är kilometerdjup. Landningarna är svåra. Inga buskar, men heller ingen plan mark och landa på utan endast mycket branta backar. Man får precis som i Frankrike kurva ner modellen så långt man vågar och sen lika mycket till och därefter svänga in mot hanget och landa uppåt i backen. Svårt, men man vänjer sig. Det finns alltså svårigheter, men de kompenseras mer än väl genom detta betagande landskap samt fenomenal flygning, där ibland nästan ingenting känns omöjligt. Blåser det några sekundmeter så är lyftet fantastiskt. Man samlar höjd under någon minut och sedan tar man fart, passerar sin egen position hundratalet meter under hangkant i en våldsam fart, drar höjd – och är lika högt upp igen! Våra tyska vänner visade att storsegel kan vara allt annat än segt. Rollar, inverterade loopar, ryggflygning, you name it! Man växer som pilot på sådana här ställen! Avstånden nere i Europa är inte alls så långa som man ibland kan tro. Detta upptäcker man när man åker till Tjeckien.

En resa till Tjeckien är en dröm för en modellflygare. Vem har inte sett alla ARF och andra välgjorda byggsatser tillverkade i Tjeckien. Från färjeterminalen i Rostock är det knappt 70 mil till Prag. Jag tycker det är oerhört viktigt att man gynnar ”sin egen” hobbyaffär på hemorten, men åker man till Prag med omnejd är det närmast att betraktas som ett tjänstefel att inte besöka en hobbyaffär. Vi har hittills hittat 11st bara i Prag! Allt Tjeckisktillverkat i affärerna är otroligt billigt. I Tjeckien tillverkas bland annat MVVS motorer, ackar, och en mängd olika byggsatser, för att inte tala om alla olika tillbehör. När väl landet kommer med i EU lär väl priserna stiga, så det gäller att passa på………….. I Tjeckien och Prag lärde vi känna David Kyjovski. En mycket
kompetent modellflygare med många strängar på sin lyra. Han har en egen website som han kallar för RCMANIA ( se adress i slutet av artikeln ) och den uppdaterar han på ett föredömligt sätt. Här är Combatflyg på hang den stora grejen. Han visade oss mycket fina hang inne i centrala Prag! Det var en mäktig men ännu mera märklig känsla att stå och flyga med en av Europas vackraste huvudstäder under fötterna. Combattävlingarna gick till på ett sånt sätt att man flög under en dag i X – antal timmar. När så två modeller krockade i luften och   David Kyjovski vid det smått 
den ena lyckas hålla sig kvar i luften    osannolika hanget mitt i Prag.
luften medan den andre åkte i      
backen andre åkte i backen fick det flygande ekipaget en poäng. Krocken skulle bekräftas med en roll. Vi såg i resultatlistor att David nästan alltid låg i topp. De flög alla med nära nog okraschbara modeller konstruerade för hangflyg. Det fanns många hang i och runt Prag, bra och mindre bra, men överallt många som flög. David visade oss och en plats som heter Rana. Det är ett litet samhälle med halvt förfallna hus, men som ändå på något knepigt sätt är mycket charmigt. Boendekostnad: 15:- per natt! Enkelt men helt okej. Intill Rana låg det ett avlångt berg som var perfekt lämpat för hangflyg. Hanget påminde lite om de i Wales. Ingen hangkant utan lyft överallt. Enkelt att landa, inga träd i vägen. En liten promenad upp, men det var inga problem. En höjdare!

På plats på hanget i Rana, Tjeckien. Vi råkade "ramla in" i ett träningsläger inför nästa Combattävling. 

Platsen var också känd av skärmflygare men det var inga problem att samsas, flygområdet var stort. Här i Rana råkade jag också på ett av mitt livs märkligaste möte. En skärmflygande äldre gentleman, 70+, spänstigare än vad jag någonsin varit kom fram till oss efter att ha sett våra svenska registreringsskyltar på bilen och frågade på perfekt svenska:

  - Är ni svenskar? Vi tittade på honom och svarade att visst, vi kommer från Sverige.

  - Trevligt, svarade han. Jag var i Sverige under tre månader 1946 och har aldrig sedan dess glömt det vackra landet uppe i norr. Vi bara stirrade på honom och frågade hur i all världen han kunde så bra svenska efter så många år. Han konstaterade att han helt enkelt hade lätt för språk. Då kom det:

  - Känner ni till en stad i Sverige…….. F-a-l-k-ö-p-i-n-g? - Falköping???!!
Vi bor där! Det är vår stad! Hur i all världen……….?


Det visade sig att han hade gått på segelflygskola på Ålleberg sommaren 1946. Nu hade han fallit för åldersstrecket för att få segelflyga, och det hade i vilket fall som helst blivit för dyrt, så han hade börjat med skärmflyg istället på sin ålders höst. Ett bra sammanfattande ord kan vara: Fantastiskt! Fullskalaflyg, skärmflyg, modellflyg, det spelar ingen roll. Vi talar alla samma språk!

Mitt livs märkligaste möte. En Tjeckisk gentleman som 1946 befann sig tre månader i Falköping och som fortfarande, efter alla dessa år, kunde prata perfekt svenska. Carl-Gustaf låter sig imponeras.

 

Från Tjeckien är det inte långt till Slovakien och Österrike. De båda länderna erbjuder en uppsjö av fina och kända hang. Fiss i Österrike och Tatrabergen i Karpaterna Slovakien är väl de mest kända. Det är dock fortfarande vita fläckar för oss så det har vi fortfarande kvar att utforska. Vi har dock provat ett annat ställe som inte är alls så känt. Vi begav oss till den Slovakiska huvudstaden Bratislava under några dagar. Även det en fantastiskt fin stad, mycket väl värd ett besök. Bratislava ligger ju mycket nära gränsen till Österrike och den första stad du kommer till efter gränsen heter Hainburg. Precis intill den lilla staden låg ett berg som hette Braunsberg. Dit kunde man åka med bil ända upp till toppen. Däruppe kunde man flyga hang i alla vindriktningar. Det verkligt speciella med den här platsen var att man med lätthet kunde se ända till Bratislava. Gränsen som utgjordes av Donau var så nära, att man nära nog flög med modellen i Slovakien fastän man stod i Österrike! Hanget var kanske inte det allra bästa vi har besökt men det var helt okej, många modellflygare var på plats från bland annat Wien. Gott om landningsutrymme och bra lyft. Det var dock mycket buskvegetation utmed bergsväggarna, så tappade man ner modellen kunde det bli jobbigt.


Hans flyger sin Nordic på Braunsberg nära staden Hainburg, Österrike.

Här uppe fick vi också ett nytt bevis på vilka märkliga möten man får uppleva på den här typen av resor. När vi kom upp till hanget stod där en verklig senior och flög, säkert 80+ den här gången. Han hade även med sig sin vackra hustru som hela tiden satt och stickade på en tröja, sittande vid hangkanten. De visade sig att de kom från München. Han berättade för oss att han hade varit pilot i Fokke Wulf under 2:a världskriget. Efter kriget hade han fortsatt att flyga och när han föll för åldersstrecket hade han gått över till modellflyg. Han gjorde klart för oss att Fokke Wulf var fantastiskt att flyga men att det var en idiotisk ledare och regim han flög för. Han föreslog oss att vi kunde äta middag på kvällen ihop med dom, men vi hade bestämt att fortsätta vidare på vår resa så vi tackade nej. Det är något vi ångrat på minst tusen gånger sedan dess. Det får bli ett tips! Planera inte för mycket inför en sån här resa. Man vet aldrig vad som dyker upp. Ta en sak i sänder! I närheten till Hainburg låg det ett flygfält för fullskalasegel. Vi åkte dit och pratade lite med några av piloterna och berättade att vi var modellflygare. - Då tycker jag ni ska följa med mig så ska jag visa er en sak, sa en av piloterna. Han satte sig i sin bil och vi följde efter. Vi trodde vi skulle åka högst någon kilometer, men färden var inte slut förrän vi åkt cirka 5 mil ! En modellflygarträff!!! Därefter tackade vår okände vän för sig och åkte tillbaka till sitt flygfält igen. Snacka om service! I den 40 gradiga värmen blev vi vittne till en häpnadsväckande träff, där så gott som alla modeller var jättelika. Störst var en fyrmotorig Galaxy. När stabben skulle monteras fick mekanikern gå upp på en trappstege för att nå upp! Tyvärr fick de inte upp den i luften. När motor nummer tre skulle startas lossnade propellern och delar av den flög rakt ut bland publiken. Ingen blev skadad, men det kunde lika gärna slutat med katastrof. Trots incidenten var träffen fantastisk och är ett bra exempel vad man bara kan ”ramla på” när man är ute på sådana här resor.


En enorm Galaxy startas upp. En propeller lossnade, men som tur var kom ingen till skada.

När man åker runt i vårt avlånga land på träffar och en och annan tävling (AirCombat och F3 B - T) och får nöjet att träffa alla goa modellflygare blir ofta våra resor ett diskussionsämne, och allt som oftast kommer en fråga upp:
Vi hade en takbox med 12 modeller i. Han         - Har du aldrig varit på 
hade nog behövt en ganska stor takbox           Wasserkuppe i Tyskland? för att få plats med 12 modeller...                         Jodå, vi har varit där vid två
                                                                      olika tillfällen på kort besök. Wasserkuppe har aldrig varit ett huvudmål för oss utan vi har passerat förbi där på våra resor, dels från Italien och dels från Frankrike. Wasserkuppe beskrivs ofta som ”segelflygets vagga” och ligger i södra Tyskland, där närmaste större stad heter Fulda.


Hans, Richard och Carl – Gustaf poserar med sina flygande vingar vid vad som ibland kallas för ”segelflygets vagga” – Wasserkuppe i Tyskland.

Uppe på toppen av berget ligger det ett stort segelflymuseum, restauranger och gott om övernattningsstugor. Detta är storseglarnas paradis! Här får man se jättelika seglare på spännvidder ända upp mot sju meter. Så sent som i våras arrangerades en bussresa dit till vad jag förstår nära nog ett självkostnadspris. Jag lyfter på hatten för Arne ”Stepson” Johansson och Co. I Tidaholm för detta initiativ. Jag hade själv inte möjlighet att följa med, men det ryktas redan om en repris till ett annat år……….. Räkna med mig! Jag har själv ännu inte någon större erfarenhet av hanget på Wasserkuppe eftersom vi hade dåligt väder under våra korta besök. Hangen är dock inte av den kalibern som till exempel de i Wales eller Tjeckien. Wasserkuppe är annars ett av de ställen man ”måste” besöka. Det motsvarar mycket väl sitt smeknamn. Nu sista landet ut: Norge!

Fortsättning följer i del 4...

  

 

Inloggning
SMFF-nr:
Lösenord: